Viktigt att läsa både för uppfödare och valpköpare...
Källa uppfödarboken, författare Britte Lind.
Hundarna framför allt.
Oavsett vilken ras man har, hur man bor och vilken erfarenhet man har, så är det alltid hundarnas fysiska och psykiska välbefinnande som måste sättas främst för att uppfödningen skall slå väl ut.
Utan friska och harmoniska hundar kan ingen seriös avel och uppfödning bedrivas.Varje hund har rätt till kärleksfull omvårdnad dagligen, året om. Det innebär bland annat motion, mental aktivitet, mänsklig kontakt, rätt balanserad kost, allt anpassat till varje individ. För att tillfredställa dessa basbehov måste följaktligen en uppfödares hundinnehav begränsas.
Ha det antal hundar och valpkullar du faktiskt räcker till för - inte fler!
Kunskap ger mer
Den som har för avsikt att ägna sig åt ansvarsfull hunduppfödning bör ha et intresse av att fortlöpande fördjupa och bredda sina kunskaper. Man blir aldrig full lärd.
Att efter ett par kullar anse sig veta tillräckligt om ett så mångfacetterat område som hundar och avel, kan inte bara betraktas som oseriöst utan också som direkt dumt.
Visst är det gulligt med valpar. Förutom god hand med hundar och ett brinnande intresse är kunskap ett måste för den seriösa uppfödaren.
Att skaffa sig lärdomar om hundens beteende (etologi), anatomi, ärftlighetslära (genetik), juridik, sjukdomar, defekter, utfodring, hundorganisationer med mera är en grundförutsättning för den som vill ägna sig åt seriös uppfödning och avel samt förstå hur den kan påverkas. Kunskaper gör dessutom det hela mer intressant och ökar chanserna betydligt att nå framgång i avelsarbetet.
En dyrbar hobby
Att livnära sig på seriös hunduppfödning är helt otänkbart. Betrakta hunduppfödning som en hobby som går jämnt upp, men i sämsta fall ger sina utövare kännbara ekonomiska smällar.
Den som gör sig ekonomiskt beroende av sina hundar kommer, förr eller senare, att hamna i en ohållbar sits, där hänsynen till hundar och seriös avel får stå tillbaka för behovet av pengar.
Uppfödning tar tid
Det är bara att konstatera: hunduppfödning och heltidsarbete utanför hemmet är oförenligt. Det går inte att ta hand om sina hundar och valpar på ett seriöst sätt om deras basbehov inte kan tillfredställas.
Kennelnamn-ett varumärke
Ett kennelnamn är endast ett prefix som står framför registrerade hundars egennamn i stamtavlan. Kennelnamn är alltså inget bevis för att uppfödningen fyller vissa minimikrav på kvalitet eller att uppfödaren besitter dokumenterad kunskap. Det skall ses som ett varumärke. Det är sedan upp till varje uppfödare att skaffa sitt kennelnamn ett så gott rykte som möjligt.
Riskfylld "matadoravel"
Ärftliga defekter upptäcks ibland inte förrän avkomman blivit äldre. Därför bör hanhundsägaren låna ut sin hund ganska sparsamt och inte låta den bli en "avelsmatador". En flitigt använd hanhund kan annars orsaka en ras stora problem genom att han får sprida sina gener till en mängd avkommor. Om sedan dessa i sin tur kanske används i avel kan det ta många generationer att reparera skadan. En god regel är att inte stirra sig blind på meriter och lockas av avelsdjur med långa titlar, utan låta en mängd "bättre medelmåttor" utgöra rasens breda stomme. Det är därför viktigt att ett avelsuppehåll görs efter några kullar så att avkomman kan bli kontrollerad vid vuxen ålder innan hanen eventuellt får gå i avel igen.
"Gen-etik"
Det är lätt att gå i fällan att använda sig av någon av de, oftast en handfull, hanar som för tillfället är "på modet". Det må vara lockande att para sin tik med den hane som senaste året varit bland de mest vinstrika i utställningsringen. Om alla faller för den frestelsen, vad händer då med den så viktiga genetiska mångfalden? Den minskar förstås, liksom rasens avelsbas och så småningom blir det svårt för uppfödare att göra kombinationer där individerna inte är mer eller mindre nära släkt med varandra.
| 
Viktig läsning